Vi gillar er… också. Tack!

Publicerat: 20 augusti, 2017 i Okategoriserade

2700.JPG

När vi startade Facebooksidan för Auto Norrland var den mer tänkt som ett litet komplement till Autonorrland.se och inte mer. Jag sa till Carina att når vi 300 likes är det o-troligt, nu har vi nått mer än 2700 och vi är mycket tacksamma att det vi gör uppskattas .

Kanske inte en renodlad importsida utan det dyker upp lite blandat som vi tror nån annan kan finna intressant, mektips och förhoppningsvis lite mer bloggtankar men det finns inte tid alls just nu. Men det kommer och det filas på lite texter som förhoppningsvis ska roa läsaren. Även några bilar finns som vi skulle gärna vilja fotografera och kanske skriva lite om…

Våra äventyr med uppdateringar av bilar  mek och lackmässigt försöker vi ta lite fotografier på när det passar och kanske det kan värma i vinter när det är som mest långtifrån en ljummen sommardag.

Ha en alldeles förträfflig dag!

Tack!

Håkan & Carina

Annonser

Pontiac har i motsats till sina syskon i GM familjen alltid haft lite mer spännande tillval på alla sina modeller under 60talet, både i motorrum och utanför det. Visst hade Cadillac och”dom andra”också tillval men många hade det mesta redan från ny, t.ex få Cadillacs hade fönstervevar och nästan alla hade elsäte och elantenn. Ytterst få motoralternativ fanns. Ett antal 65/66 Pontiac fullsize har passerat garaget här hemma där det bland annat har varit Bonneville´s som haft rattmanuell och am-radio samt diff som enda tillval. Sen har det funnits Catalinas eller Star Cheifs som haft styr och bromsservo, ac, elhissar och varit rätt välutrustade.

Nån Ventura har haft 421 Tri-Power som enda tillval samt am-radio och nån Bonneville hade Catalina motorn(2 port 290hp)som tillval, ja man kunde få ett ekonomipaket med den motorn samt 2:56 i utväxling kostnadsfritt 65/66.

En 66″Brougham hade 421 H.O, och är den enda 4HT som passerat som haft den motorn(YK), denna hade i stort sett all annan utrustning också förutom 8-bultshjul.

Ingen har varit exakt lika utrustad som någon annan.

Allt beroende på vad köparen kryssade för på beställningslappen.

Vår egen 1969″Kermit”Pontiac Catalina Conv 428 H.O 390 hp köptes ny av en doktor som kryssade pennan trött. Största motorn som fanns, elhissar,diffad bakaxel m.3:42 i utv, Kermit-001skivbromsar fram, quick ratio steering, farthållare(!) och centrallås(på en 2 dörrars) samt skufföppning. Men lite diskret ville han nog vara och körde på med standard kapslar. Nu står han på Ralley Wheels också och dessa hjul på bild är historia.

 

 

1969″Bonneville Conv som vi tog hem för ett tag sen var tänkt att den skulle bli sommarbruksbil och just den idéen var kul då vi redan hade en 69″Catalina med kul motor.IMG_4295

Även denna köptes med 428″, men den på 360hp. Vem som köpte den vet vi inte men även här kryssades det friskt med elhissar,elsäte,centrallås,skivbromsar fram, farthållare mm men denna fick på sig läckra Ralley wheels.

IMG_4296

Den kändes lagom att köpa och köra som bruksbil, sliten lack, rätt fin inuti där dörrsidor är lite torra av tiden i Texas men med en udda motor med klipp i. Efter den köpts och nytt tak kommit på så återkom en herre som vi försökt köpa en Bonneville 65″Conv av i 4 år och nu kunde han sälja den, naturligtvis då vi redan köpt bil…

Då jag suktat efter denna 65″i Iris Mist får vi nu sälja bort 69″Bonnevillen på vårkanten och vad som kommer att hända är, den får uppdatering runt motor. Vi sätter fart på elhissar/säte som somnat under alla års avställning men ingen total uppdatering av cruise, centrallås osv. Säljes besiktad och klar.

Vi hoppas att”rätt”köpare slår till, och kanske kör en sommar och sedan gör finbil av den.

IMG_4297

Lack original eller en mycket gammal omlack. Är relativt enhetlig men på sikt behövs en omlack. Inredning fin men dörrsidor bör kläs om så småningom, kanonfin i ram, golv, framskärmar, dörrar men har lite bubblingar i nedre bakskärmar h/v samt höger skärmkant. Inget skrammel eller lyftartick från motor. Kommer med ny olja/filter/tänddelar. Bra däck. Krom bruksskick.

Rätt välutrustad Bonneville även denna,  säljs enl.ovanstående p.g.a tidsbrist. Ingen Powermeet vinnare men en mycket mer udda Bonneville än man tror i fina färger och med 360hp 428 original.

Vi stressar ej med den men den är troligtvis körklar i slutet på april/början på maj.

Mer kort tas till seriös spekulant.

Maila info@autonorrland.se eller ring 070-2610000 vid intresse.

Vi kan skicka den över hela Sverige till bra pris.

Mycket Pontiac i dag i bloggen men det smakar också bra som oftast. Men mycket annat är också kul.

Mvh/Håkan

 

 

Isskrapan, igen…

Publicerat: 3 mars, 2016 i Okategoriserade

Ibland dyker dom upp, dom där små sakerna som lyfter dagen.

Isskrapa

Denna isskrapa har jag ett antal av, i en massa olika färger och när vi bor där vi bor så måste dom användas och just denna vinter använder jag den mintgröna jag fick förra våren.

Och varför detta nu då, jo under alla år vi använt InfraNordic till att sköta all hantering av bilarna i Göteborg så har det oftast kommit en isskrapa men inte i typ oktober utan istället kommer den i mars/april när det mesta töat bort. Så antingen är posten o-troligt sena med leveransen eller InfraNordic ute i god tid inför nästa vinter då denna dök upp häromdagen. Årets modell är grafit-vit ser det ut som.

Vi besökte dom som håller i det förra våren i maj, Ralf & Mattias på InfraNordic mest för att säga hej och hämta vår Buick Roadmaster att köra hem. Kul, och det bjöds på go-fika, en massa snack och lite visning runt. Avslutningsvis fick vi godis och… en isskrapa till.

Humor är jätteviktigt, och alla har väl sina dippar i livet och då hjälper små ljuspunkter.

För övrigt så finns det en del speditörer runt Göteborg men hittills har vi ej sett någon anledning till att byta, om något strular eller att båten är sen är kommunikationen klockren med InfraNordic. Kanske även med alla andra speditörer också men har man ett kontaktnät som man kan är det lätt att köra på det.

Lite udda inlägg men lite komik på morgonen förgyller innan det skuttas till garaget 🙂

Happy Torsdag!

/Håkan

info@autonorrland.se

Preskriberad smygmopedist…

Publicerat: 11 februari, 2016 i Okategoriserade

Avsteg av stora mått från det vanliga bil-bloggandet men jag vet att det finns lite mopedister som gömmer sig bakom motorhuvarna så här kommer en preskriberad historia skriven av en smygmopedist. Jadå, jag har numera ett antal både renoverade och inte renoverade.

——

Som finnig fjortonåring 1979 fick jag en orange Yamaha FS1 DX av 1977 års modell. Inte för att jag ville ha en Yamaha, jag ville ju ha en Zundapp eller Puch som de flesta andra utan mer för att den var lämplig i pris. Lite skamsen rullade vi in den i garaget efter inköpet i Ö-vik för köra fick man ju inte som 14åring, inte ens lite…

Jag fick gärna hålla i nycklarna till den när jag satt med mormor Karin i lägenheten men inte ta dom med till garaget då, utan där fick jag kolla men ej köra. Observant som jag var såg jag att nyckeln var inte alltför o-lik en cykelnyckel och en cykel i förrådet fick lämna ifrån sig sin.

En fil fanns i garaget, och en pall att sitta på. Hmmm, nyckeln gick ner en bit men lite eftersom filades den till så den gick ner, och mirakulöst så fick jag den att fungera.

Med en mormor som då fortfarande arbetade, släktingar med skiftgång så blev det lite små turer som ingen visste om… tills Dagen D!

Mormor och släktingar skulle åka till Ö-vik och handla och en morbror skulle skjutsa, iväg dom åkte och 2 minuter senare så var jag uppe på moppen och iväg på parkeringen. Ett problem som uppstod var att hon glömt sin plånbok och dom kom tillbaka efter 10minuter och mötte mig PÅ mopeden på väg från huset. Garanterat mopedfritt i 4månader. Inte ens garaget fick jag gå till.

15årsdagen kom, livet var helt fantastiskt. Inga gränser fanns vare sig hur långt eller snabbt man kunde färdas. Alla möjliga sätt att förändra mopeden provades och Yamaha var nog rätt bra och jag var nästan ensam om att ha en sån.

Flera år behölls den och gick som moped under lumpartiden och ett tag efteråt som jobbarmoped tills den säckade ihop och såldes.

Av nån konstig anledning minns jag ramnumret 100716 och ca 20år senare såg jag en trött FS1 som stod på en gård lokalt. Jag knackade på och frågade om den var till salu och för en spottstyver hade jag en FS1 igen. Spolade av värsta smutsen från den blå Yamahan och ville kolla ramnumret som var 100716(!) WOW, men oj så sliten numera. Nära helslut men den gick att köra…Motornumret var ej samma längre men jag ställde bort den och en nyare sen 80tals FS1 köptes för att åka på jobbet med istället. Efter nåt år skulle jag renovera motorn på 80talaren och fann att motornumret var… 100716. Hur skumt som helst, säljarna var absolut ej kopplade till varann. Så nu hade jag en rätt kass FS1, motorn till 80talaren blev en annan och #716 las på hyllan.

Idag står ramen renplockad och sliten(har gjort det i 3år), motorn i delar. I denna FS1 förvirring köptes några FS1 till, bra att ha jussom. En färd blev till Långsele för att kolla på en FS1 som ej fanns bild på, och vid ankomsten var det en tvilling till #716. Fast utan skivbromsar(ej DX). Även den köptes och hade ramnr 100712, dvs 3 mopeder ifrån min 15årsmoped.

Så nu är frågan, renovera vraket som är 15årsmopeden eller göra en Clone. Dvs ta nya skärmarna som köptes mm och göra en kopia. Men då är det ju inte 15årsmoppen. Men så mycket enklare.

Vi får se.

Zundapp 1976 som jag vill ha då, köptes mer än 30år senare 🙂

KS50 1976

Happy Torsdag!

/Håkan

#712

FS1

 

 

En stolpe? Eller en Hundbuss?

Publicerat: 2 februari, 2016 i Okategoriserade

Passar på att sortera lite bilder och skriva lite då min på kropp på eget bevåg bestämt sig för att bli lite för varm, då kan det passa med tjocka filten och laptop.

För bara 10-15år sen var det inte tänkbart och nästan en kriminell tanke att ens fundera på att importera en bil med så kallad stolpe, dvs en icke hardtop.

I om med att utbudet minskar av cabbar och hardtops så har folk trots allt börjat titta lite på bilar med stolpe på senare år, något som man gjorde förr i ett hörn där ingen annan såg vad man hade på skärmen. I tidningar typ Gula Tidningen, Motorbörsen fanns nästan enbart bilar utan tak eller utan stolpe mellan sidorutorna och utbudet var nära 0 på såna.

Minns att ibland fanns Motorbörsen bakom disk dagen innan utgivningsdatum, och med lite tur lyckades man övertala kioskbiträdet att få köpa det nya numret, 1 dag innan alla alla som stirrade på hyllan med det gamla numret.

In med tidningen innanför jackan och iväg hem. Nu var det en stunds njutning i soffan att få se vad som fanns till salu i Sverige och letade man något utan tak eller en hardtop så var chanserna goda att det fanns något. Men dom enda”stolparna”som var till salu där var svensksålda bilar som nästan alltid haft ett hårt liv och var medtagna av den resan.

Nog var det något speciellt att hålla i en papperstidning och leta annonser… 🙂 Nu sker det enbart via webläsaren.

Vi har tagit hem en del”stolpar”i fint skick, inte bara Pontiacs(som den 1966″Catalina på bild 2010)utan även Cadillacs och nån Buick. Helt o-tänkbart för 10-15år sen…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pontiac Catalina 1966

Wagons(Kombibilar, även som jag hört kallas Hundbuss) har vi endast tagit hem nån enstaka av. Dom ville ingen heller ha för 10-15år sen, dom var ju som oftast både stolpar och Combi. Även där är det en annan marknad nu där dom är mycket svårfunna och en del har priser som cabrioleter. Dessa köptes som rena bruksbilar, och med en liten tillverkningssiffra så blev inte många kvar efter några år. Lite grann som pickups, som också köptes för att frakta med.

Cabrioleter köptes säkert som rena nöjesbilar som nya och dess liv blev lite gynnsammare än för kombibilarna. T.ex  om jag nu minns jag rätt så tillverkades det färre Wagons än Cabrioleter som Pontiac Bonnevilles 1965″ och därav är utbudet större med taklösa Bonnevilles vs Wagons.

Ibland har man turen och hittar bilar som är mer eller mindre bortglömda av ägarna, ungefär som vi gjorde på Pontiac Bonneville 1969 Conv som vi fick hem nyligen, då kan man ha turen att få priser som fortfarande är humana fast det är taklösa bilar som vi pratar om. En bil som blir till salu under våren. Rock-solid Texas bil med 428 360hkr.IMG_5718

Så allt förändras, själv har jag alltid gillat 4 dörrars både HT och stolpar. Och även Wagons. Och en massa annat 🙂

Letar du något udda, vanligt eller funderar över något skicka gärna ett mail till info@autonorrland.se eller ring/sms 070-2610000 dagtid.

Happy Tisdag!

/Håkan

 

1959 Lincoln newBilskrotar så kallade Junkyards fanns överallt i USA på 70 och 80,90talet, fyllda med bilar som skrotägare samlat på sig på en tid när dom kostade inget eller väldigt lite.
Cabrioleter som idag kostar en förmögenhet stod utomhus och värdet var i stort sett inget. Var en ruta nere så var det ingen som engagerade sig i varför utan då fick den stå så för väder och vind och ville nån köpa hela bilen, thats fine men oftast såldes dom i delar då det gynnade plånboken mer.

.DSCN2758

Vanligaste bilen som kom in på skrotar var 4dörrars bilar och en dominerande del på skrotarna var dessa och även de gick fint att sälja delar från då mycket passade på alla modeller.

Sen finns det dom, dom som tror att allt är för evigt.

Såsom ägaren till denna samling(Skrot?) i DSCN2760Virginia som tog rätt på en stor mängd bilar under det glada 70talet. Planen var att alla skulle renoveras, och sen ställas bort och ge en fin pensionspeng.

Bilantalet ökade, ägaren blev äldre och i Virginia finns det årstider som gör att bilarna åldras snabbt med hjälp av moder natur, speciellt om dom står på gräs och utan tak.

Planerna fick ändras efter 30års samlande på gräsmattan fick bilarna började säljas delar ifrån och förfallet började.

Entrén till denna samling var en takplåt modell större, anvisningen till kontoret där priser skulle diskuteras en handtextad baklucka och kontoret var en enkel bod.

DSCN2761
Inga stängsel, inga larm eller lampor men en ägare med hagelbössa. Det räckte fint enligt honom.

++

++

Nu är allt borta, det mesta pressat då han blev ålagd att städa upp på tomten av kommunen. Vi köpte en 65”Pontiac Bonneville Coupe därifrån för några år sedan, jag tror min kontakt anser att det var den svåraste bilen han plockat upp nånsin då träd fick fällas, andra bilar flyttas och kanske skulle den fått stå kvar.
25år utomhus gjorde den till en dålig”parts-car”, inte mer.

En gång i tiden var dessa bilar nya, stod på en bilaffär och väntade blanka och fina i hopp om att en köpare skulle dyka upp och ta väl hand om dom.

Hur och varför dom kom till denna speciella samlare vet ingen, vad vi kan gissa är att några som kom dit redan på 70talet var säkert bra bilar då och bilarna kunde ställas bort då pga av att laddningen ej fungerade, dåliga hjullager osv. Värdet var 0.

Jag tycker om bilder från skrotar, har en del sparade och bifogar nedan en del av dessa från Virginaskroten. Skapade ett bildspel som förhoppningsvis fungerar och att bilderna rullar på.

Ser att Mr.Paul från förra inlägget fanns med på något kort också 🙂

Njut eller gråt av bilderna, ha iallafall en Gó Söndag!

/Håkan

Skriver utan nån som helst plan eller vinning, och troligtvis kommer detta att öka från Autonorrland. Iallafall planerandet, helst vinningen också då det finns massor att skriva om och som kan fastna på en kameralins 😉

Kommentarer och idéer uppskattas —-> info@autonorrland.se

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vem är Mr.Paul?

Publicerat: 22 januari, 2016 i Okategoriserade

1937 föddes Mr.Paul i en liten stad på östkusten i USA ovetandes om vad som skulle följa honom genom livet.

Tidigt,tidigt upptäckte Paul att allt med skruvar och muttrar som dessutom lät var enormt kul, och till sina föräldrars glädje(?) gjordes försök att reparera det mesta som var trasigt eller blev trasigt efter att det tagits isär. Även grannars cyklar, mopeder mm blev utsatta för Paul ungdomliga entusiasm. Ibland till deras glädje, ibland med lite mindre glädje.

I tonåren fick Paul bilar av släkt och grannar som ansågs utagerade och en del såldes i delar och en del gjordes iordning och såldes med en liten förtjänst. Några behölls och eftersom de flesta i grannskapet åkte Chryslerprodukter så nekades det mest med Plymouth och Dodge och av dom bilarna som behölls var det enbart Chryslerprodukter…

Efter avslutad grundskola började Mr.Paul hos en lokal Chryslerdealer som utan betänketid anställde vår  duktige vän på verkstaden som mekaniker.

Via ett par andra verkstäder så har Mr.Paul jobbat som bilmekaniker hela sitt liv till sin pension för ett antal år sen.

IMG_20160119_132708008_HDR

Vem är då Mr.Paul? Varför skriver jag en livsskildring?

 

Mr.Paul har sen vi startade med bilar för ca 15år sen varit/är vår hjälpreda när bilar köpts i USA som har gått lite orent, bromsar saknas eller en förgasare bråkat mm. Han har även följt med ibland när bilar hämtas, speciellt Chrysler´s 🙂

I minst 10år av dessa 15 har Mr.Paul sagt att nu får det vara, min rygg orkar inte och jag vill bara göra”my own stuff”.

Varje gång Mr.Paul sagt så(många gånger)så brukar det vara lugnt några dagar, sen kommer Paul på kaffe hos min kontakt och går ut i garaget för att se vad som pågår, helt utan att blivit ombedd att göra det.

Mr.Paul har stora svårigheter att bara sitta och göra ingenting, då hans”own stuff”är klart har han lätt för att hjälpa andra fast han inte har kropp för det egentligen.

Nu försöker vi ta hjälp av andra när det krävs men ibland dyker han upp, Mr.Paul. Som häromdagen när Chev Impala 65an landade. Då fanns han där och kollade på bilen, fin bil fast det var”fel”märke enl.Mr.Paul. Här fick han backa ut 1971″Dodge Challenger R/T när  skulle av i hamnen i Baltimore för vidare transport till Finland. A lifetime moment enligt Mr.Paul.1971 Chall Conv 3

Det är småpengar han begär för sin värdefulla hjälp.

Tänk på det och uppskatta hjälp ni får av vänner och bekanta, vare sig det är gratis eller att det kostar. I garage eller annars.

Happy Fredag!

/Håkan

 

 

 

70talet då?

Publicerat: 20 januari, 2016 i Okategoriserade

70tals jänkare är det ytterst sällan vi tar hem till Sverige utan det fokuseras mest från ca 1955-1970 och då mest fina bilar med få eller inga behov.

Igår satte jag mig via Skype och gick igenom vad vi letar med min kontakt i USA och som vanligt svävade ämnen mellan bilar, mat och att dom kanske skulle få snö på fredag. Inte att glömma att det var en köldknäpp i USA just nu där det kunde bli nollgradigt om nätterna.

Naturligtvis förklarade jag läget i Sverige med snö, temp osv och hur konstigt det var att vara utan vinterjänk för första gången på många år. Under tiden vi pratar så skummade jag igenom lite annonser i närheten av kontakten och det dök upp en Cadillac 1979 med lite mil(55000usmiles),förgasarproblem och till ett pris som var mycket lågt.

Saken är den att för att motivera mig genom vintern måste man ha något amerikanskt som inte är för bra men inte heller för dåligt att ha dubbdäck på och bra värme i, denna såg ut att passa in på det.

Idag står denna lite smutsiga rostfria Cadillac och vilar hos kontakten. Spännande med en solbränd och torr 70tals Cadillac som inte har en aning om var den ska.

425cui och 180hkr blir nog bra det. Ingen risk för gummirök eller ideér.

Absolut jättegrön överallt in och utvändigt och med säten som ser ut som en gammal plyschsoffa.

Kul ändå, hoppas den fungerar och att det är en så bra åkbil som det ser ut så ska den få en ordentlig service och sen köras med. Ofta.

Ibland går det liksom inte att förklara bilköp riktigt, det bara blir…

Happy Onsdag!

/Håkan

IMG_20160120_092044438

 

 

 

 

 

 

Det som känns rätt är bäst…

Publicerat: 19 januari, 2016 i Okategoriserade

Pontiac?

Alla som känner mig någorlunda väl eller bättre vet att jag är rätt så fast i Pontiacvärlden och har svårt att välja vilket år som är favoritår då alla har sin skönhet. Få har väl sett flera 65/66 fullsize Pontiac i garaget åka in och ut och måste det väljas så är det nog 65. Eller 66. Nr 1 Kermit är en 69″men den är utom tävlan 🙂

Invändigt är en välskött 65a Bonneville oslagbar men utvändigt kan jag inte välja, det blir oavgjort. Nu vet jag att den finns andra märken och modeller, och även där finns lite favoriter. En är Buick Electra 1967″, en annan Cadillac 1964″. Ford Galaxie 63-64 är snygga. Och en massa andra. Skulle bara lägga ut bilden nedan på bilen vi håller på med men det”gled iväg” när jag började fundera efter att ha mekat både 65 och 66 Bonneville idag.

Huvudsaken att man gillar sin bil, o-avsett om det är en originalbil,custom eller smårostig bruksbil. Pontiac eller något annat. Åkte själv i minus 24c i min Bonneville 65″för nån vecka sen och när jag backade ut den kändes det där”wow”som en del bilar har för en. Inte alls planerat men då det varit lite mycket ett tag kändes det klockrent. Säkert tycker nån att det kan man väl inte göra mitt i vintern med en rätt fin Bonneville? Men just då var det torrt och kallt, värmen bra i bilen och radiokanalen rätt så då blev det så. Att man använder den till det som känns rätt är bäst.

När det finns tid utanför bilimporten(av alla märken) så brukar vi pyssla lite med andras bilar, som nu denna Bonneville Conv 65″. En mycket bra bil som får lite tlc under huven av mig och lite puts av in och utvändigt av Carina, idag fick allt krom och rostfritt sig en polering.

Bifogar en bild på den, och ja bara bildlek då jag försöker begripa programmen i nya datorn och nej ingen koppling till en Wilmer X låt.

Happy Tisdag!

/Håkan & Carina

Bonn in space

 

Älskar mail, enklast att ha så man har koll på vad kunder letar/letat. Men med 10 års mailande och 28000mail i inboxen försöker jag minska summan i samband med datorbytet nyligen. I allafall är tanken att försöka städa bort en bunt varje dag. Problemet är vad att spara som jag antagligen kommer att titta på nångång, eller vad som är dravel och ska kastas…  Så istället för att spara bilder i mail så försöker jag katalogisera dom på hårddisken, typ Bilar, Shower(Bilshower, ej duschbilder) mopeder, junkyards osv…Och även flytta från gamla datorn helst i ordning. Detta tar tid. Sorterar just nu dubbletter i ett fotoalbum där bilderna togs av min kontakt för några år sen på en skrot i Virginia. Numera är det mesta pressat tyvärr. Ett album kommer om nån dag på dessa”Once they were new”.

Underbar entré med en taklåt som dörr, och en baklucka som hänvisning till”kontoret”.

Ha en alldels utsökt Söndag,njut då den ej kommer igen!

/Håkan med mail info@autonorrland.se

Junkyard pre